En stark lampa i segregationens mörker

När jag berättade för mina kollegor att en student från Rinkeby ska komma hit och sitta bredvid mig någon vecka så fick jag frågan ”varför då?” Det är rätt enkelt.

Moral
Vi har ett moraliskt ansvar att stödja initiativ som Rinkebyakademien. Den skapar nätverk åt barn som inte har det gratis.
Dessutom är det självklart bra för de här barnen att få vara med folk som mig, som har skitkul på jobbet. Jag tror att mitt arbete visar varför man ska plugga vidare. Kan det stimulera en pojke eller flicka från Rinkeby att plugga vidare på universitet så är det bra för Sverige, och därmed för min framtida pension.

Kompetens
Netsurvey behöver kompetens. Ju fler invandrarbarn vi lär känna, desto bättre blir vi på att se kompetens som inte ser ut som vi själva. Det är en affärsmässig fördel när vi ska rekrytera. Alla undersökningar visar att invandrare fortfarande har svårare att få jobb. Om vi antar att kompetens är någorlunda normalfördelad så innebär det att andelen guldkorn stiger när man inkluderar invandrare i sin rekrytering.

Perspektiv
Om vi kan se oss själva med Rinkeby-ögon så har vi blivit lite mer interkulturella. Det är viktigt eftersom vi levererar medarbetarundersökningar och processer till människor i närmare 80 länder i alla världsdelar.

Satsningen fortsätter
En 16-årig Rinkeby-kille jag känner säger att det var en olycklig slump att det var just Rinkebyakademien som brann. Ungdomarna var förbannade helt enkelt. Det är inte annorlunda än när skolor brinner i Täby eller Jönköping.

Skillnaden är att nu ställer många företag upp med pengar för att bygga upp verksamheten igen. En insamling som Dagens Industri, av alla företag, drog igång. Stödet för Rinkebyakademien är jättestarkt i näringslivet. Det är kanske det bästa beviset för hur bra Gögüs, Geronimo och de andra Svenska hjältarna har lyckats med sitt nätverksbygge. Rinkebyakademien är en riktigt stark lampa i den svenska segregationens mörker. Den lyser snart på full volym igen.

47 språk - en lönsam affär

På Academic Searchs seminarie "Diversity Challenge 2010" häromveckan, pratade bland andra Helen Silverbrand, HR chef på Ikea Kungens Kurva, om fördelarna och utmaningarna med mångfald.

IKEA arbetar inte bara med mångfald inom kön och etnicitet, utan även inom religion, åldersgrupper, handikapp och individens egen personliga mångfald.

- IKEA lyckas i sitt arbete med mångfald tack vare visionen, värderingarna och uthålligheten, säger Silverbrand.

Ikeas vision är att skapa ett bättre vardagsliv för den stora gruppen människor. I varje samhälle de verkar är kunderna av olika kön, etnicitet och åldersgrupp. En mångfaldig medarbetarstyrka speglar kunderna och möter deras behov på ett bättre sätt.

På IKEA-varuhuset i Kungens Kurva utanför Stockholm, arbetar 60 nationaliteter som talar 47 språk varav ett är teckenspråk. De speglar sin omgivning och sina kunder. På namnskyltarna anges ett antal flaggor som motsvarar vilka språk individen behärskar. Det skapar stolthet hos medarbetarna och dessutom gemenskap och kontakt med kunderna. Och kontakten med kunderna är en lönsam affär.


Förståelse för olikheter

Det som inspirerade mig mest av vad Helen förmedlade, var att hon belyste att medarbetare på IKEA inte bara ser nyttan, utan även måste acceptera följderna av mångfald.

Utan ett ständigt pågående samtal bland chefer och medarbetare om visionen och värderingarna skulle det inte vara möjligt att till exempel acceptera ett annorlunda ledarskap.

Hon berättade om en gruppchef som kom från Vitryssland och utövade allt annat än ett "konsensus-ledarskap". Chefen var väldigt rak-på-sak vilket uppfattades som provocerande av några av medarbetarna. De tyckte stämningen i gruppen blev för otrevlig och kände sig osäkra. Genom stöd från HR och en dialog om företagets övergripande värden, kulturskillnader, för- och nackdelar med mångfald, blev både samarbetet i gruppen bättre och ledarskapet accepterat.

Hela konferensen gav mig ett nytt perspektiv på Mångfald vilket jag tog med mig tillbaka till kontoret där vi utvecklar en produkt som ska mäta just detta. Framför allt fick konferensen mig att fundera över att vi ofta ser oss svenskar och svenskheten som norm och medelpunkt. Det är fel redan när vi verkar inom landet, eftersom vår befolkning består av människor med olika bakgrund och värderingar. Men framför allt måste vi inse att det är marknaderna utanför Sverige som möjliggör tillväxt hos våra svenska företag. Det här är två av många goda anledningar till att vi måste förstå vad mångfald innebär.

Sparka oss medelålders istället!

I Netsurveys mångfaldsprodukt är den åldersmässiga variansen i varje arbetsgrupp en av flera nyckelparametrar. Spridning i gruppen är sunt. Det gör att fler perspektiv kommer in i diskussionen innan olika beslut tas. Dessutom minskar risken för att stora delar av gruppen samtidigt försvinner iväg på barnledighet eller pension. Tyvärr förstörs mycket av sunda åldersspridning från varsitt håll av en och samma lag: LAS. Erfarenheten hos de äldsta tvångspensionerar vi och i lågkonjunkturen åker ungdomarna ut eftersom mycket få ungdomar har de 18 års anställning som krävs för att få jobba kvar i t.ex. SAS. Vad händer då med innovationskraften? Är det vi medelålders som ska komma med de nya revolutionerande idéerna som behövs för att rädda bolaget, eller ska vi helt enkelt låta Ryanair och Norwegian stå för de nya idéerna?

Konstruktionen i LAS är nog snarare ett symptom än grundorsak. LAS återspeglar våra attityder. Segregation är en stark trend i Sverige idag på fler områden än ålder. De flesta av Stockholms nattklubbar har en tydlig åldersinriktning (trots att det är roligare där man inte har det). Värst är ändå idrotten. 13-åriga tjejer anses bara kunna spela fotboll med andra 13-åriga tjejer. Förra sommaren samlade jag ihop ett antal fotbollsintresserade entusiaster till ett antal matcher på på Adelsö IFs stora fina fotbollsplan. Reinhard, från Österrike var över 60 och sen fanns alla åldrar ner till Anna, 8 år. Det var jättekul, men några såna fotbollsturneringar finns förstås inte. Så tänker vi inte i det välorganiserade Sverige. Än värre är det i friidrotten (där alla rimliga skäl för åldersuppdelning saknas). Först springer 3 pojkar i P14, sen springer 2 flickor i F16 ungefär lika fort, och så där fortsätter det. Men de kan inte tävla ihop. I Friidrottsförbundet inomhushall delar man till och med upp träningstiderna efter åldrar. Där är åldersblandade träningsgrupper inte välkomna. Det är ren ålders-apartheid.

Om den här trenden får fortsätta är det snart bara de medelålders som får förmånen att jobba ihjäl sig för att försörja de växande massorna i utanförskap. En annan är att det är mycket svårt för unga människor att påverka organisationer där alla andra är medelålders med många anställningsår bakom sig. Därmed stagnerar dessa företag. Jag skulle själv aldrig köpa aktier i ett företag med snäv åldersstruktur, såvida jag inte såg ett innovativt förslag för att bli av med överskottet av medelålders medarbetare med många år i bolaget. Då skulle jag gärna köpa aktier i SAS, Telia Sonera eller Apoteksbolaget (när det blir möjligt).